Duktig som jag är gick jag upp halv sju i morse, alldeles pigg och nyter (INTE). Jag var den enda eleven i matsalen och tänkte mig att jag skulle bli mol allena i redigeringen, men Sofia var redan på plats.

Klippningen gick förvånansvärt bra, om man ser till det faktum att jag inte sparkade sönder datorn. Eftersom jag är journalist bryr jag mig främst om slutproduktens berättande innehåll och försöker att inte fästa mig vid att bilden är mörk och grynig och att ljudet brusar. Det tekniska kan man alltid förbättra senare, det vill säga nästa vecka. Den här veckan har jag kommit över det första (och kanske) största hindret, nämligen att lära mig fälla upp stativet.

Nu ligger medievärlden framför mina fötter.

Lisa Eriksson